Kyrkhults socken

Kyrkhults församling i nordvästra Blekinge ligger i naturskön skogsbygd med närmare 200 sjöar och gölar. Kyrkhult blev egen församling 1865 då den till ytan vidlyftiga Jämshögs socken delades. Kyrkhult gränsar i väster till Skåne och i norr till Småland. Vid smålandsgränsen gick också den gamla riksgränsen mellan Sverige och Danmark. I sjön Grytsjön i nordvästligaste hörnet av Kyrkhults socken står den gränssten där de tre landskapen strålar samman.

Kyrkhults tätort har vuxit upp kring kyrkan och Tulseboda brunn. I mitten av 1800-talet bestod byn Kyrkhult endast av två gårdar och två eller tre torpstugor. Genom byn slingrade sig då sockenvägen från Jämshög i söder mot Farabol och smålandsgränsen i norr.

Hur gammalt namnet Kyrkhult är har inte kunnat klarläggas, men det är i varje fall omnämnt 1555 enligt Göran Hallbergs bok Ortnamn i Blekinge. Namnet stavades då Kyrckhylt.

År 1563 nämns Suend Nÿlle i Kÿrkeholt som brukare och han betalade i skatt  viiɉ alb landg och  j pd smör gri (gästeri). Åren 1564-1571 pågick nordiska 7-årskriget och 1564 ödelade svenska friskaror den här bygden fullständigt. Enligt en gammal sägen brände man då också ner ett mindre knappt färdigbyggt kapell i Kyrkhult. Tyvärr har inte sanningshalten i berättelsen om kapellet kunnat bekräftas.

Kyrkhults kyrka invigdes 1865 efter ett stort och uppoffrande arbete av i stort sett alla arbetsföra invånare i den nya socknen.

Tulseboda Brunns- och Badhus AB, som bildades 1877, har i hög grad bidragit till ortens utveckling. Till Tulseboda sökte sig brunnsgäster från när och fjärran. Under blomstringstiden 1900-1915 hade man 600-700 inskrivna brunnsgäster varje sommar. Ett stort antal villor byggdes i samhället under Brunnens storhetstid. Det öppnades affärer av olika slag, Kyrkhult fick egen läkare och annan service. Det skapades många arbetstillfällen, särskilt sommartid, genom Brunnens tillkomst.

Kurortsverksamheten har upphört, men flera av brunnsbyggnaderna finns kvar liksom den gamla hälsokällan som fortfarande används sporadiskt.
Mer uppgifter kring Tulseboda Brunn återfinns på annan plats under meny ”Kyrkhults historia”.

Några fasta fornminnen från äldsta tid finns inte registrerade i Kyrkhults socknen, men ett stort antal fynd i marken visar att området varit befolkat redan under stenåldern. Bland medeltida fornminnen kan dock nämnas lämningarna efter borganläggningen Hörneborg, daterad till 1100- och 1200-talet. Den ligger på en udde i Hörnsjön, strax norr om samhället.

1761 dog i pesten

Åren 1710-1711 härjade pesten i bygden. 1761 personer i dåvarande Jämshögs socken dog under de här två åren. Det betyder att befolkningen nästan halverades. Runt om i Kyrkhults socken finns särskilda pestgravplatser med resta stenar som minner om denna hemska tid.

I socknen finns ett 40-tal gamla stenbrott längs en smal nordsydlig linje som kallas.
Här bröts från 1890-talet och till mitten av 1900-talet världens mest finkorniga diabas, eller svart granit som den också kallas. I socknen finns ett 40-tal gamla stenbrott längs en smal nordsydlig linje som kallas Svarta linjen.
I Vilshult har hembygdsföreningen anordnat ett särskilt Stenmuseum som skildrar stenbrytningens historia i vår bygd.

Kyrkhult gränsar i öster till Mörrumsån och där uppfördes år 1907 en kraftstation. 1917 invigde kung Gustav V ännu en kraftstation i Hemsjö.
Båda dessa är fortfarande i drift.

De industrier som finns och har funnits i Kyrkhults församling har i första hand varit lokaliserade till Vilshult, men i Ebbemåla, vid Mörrumsån, startades år 1886 Ebbamåla Gjuteri & Mekaniska verkstad. Industrin är idag nedlagd, men anläggningen är ett välbevarat industriminne som varje år har lockat många turister. (Ebbamåla Gjuteri skildras utförligt i årsboken Vår Hembygd 1994).